När jag lämnade min partner så lämnade jag en hel familj, mitt hem, jag målade dom väggarna och inredde dom rummen. Jag lämnade en psykolog och idag fick jag reda på att jag även lämna ett jobb. Tydligen tyckte inte mitt jobb om att jag flyttat lite längre bort och har nu sagt att dom vill hjälpa arbetslösa i deras kommun och att jag får försöka i min kommun. 

Men det är sommar, hur jävla många lediga jobb finns det? Jag ville ha det jobbet, man kunde jobba hemma och behövde bara komma in någon gång i veckan för ett möte. Nu står jag verkligen på ruta ett. Inte ens ruta ett, utan ruta minus 10. Försöker tänka positivt men jag var så glad för detta jobbet.

Jag vill vara självständig, jag vill betala för mig själv och jag vill inte förlita mig på andra. Det här jobbet var den chansen, men nu fick jag ett hejdå och står tomhänt i en lägenhet jag inte inrett, jag har inte skapat minnan innanför dessa väggar och jag sover ensam på kvällarna. 

Jag visste att detta inte skulle bli lätt, men att förlora det jobbet krossa mig.